Jag sneddade över plattan i regnet, på väg till jobbet igen i dag efter en ledig vecka. Efter att jag knuffat upp den tunga porten och tryckt ner hissen lyckades jag med konststycket att hälla ut min nyinköpta fruktsallad över precis hela entrégolvet. Okaraktäristiskt nog lyckades jag undanhålla mig från att yttra en enda svordom som jag satt där på huk och plockade upp numera grusiga bitar av ananas, melon och runt blanka blåbär.
Väl uppe på mitt rum upptäckte jag att någon suttit här medan jag varit borta. Jag tycker inte om när någon varit på mitt rum. Speciellt inte när denna någon också flyttat på saker. Inte mycket, den här gången, men tillräckligt mycket för att jag ska få en olustig känsla av FRA-liknande intrång. Alltså, jag har ju egentligen inget här att dölja, men det betyder inte att jag vill att någon ska pilla och kolla på mina grejer, läsa lapparna jag satt upp på anslagstavlan, korten som hänger på skrivbordslampan eller snegla på de kluddriga anteckningarna som ligger framme från det sista mötet jag deltog i innan semestern.
Nä, blä, jag är helt manisk med sådant själv. Inte för att jag har något att dölja heller, men för att jag vill ha mina saker för mig själv. Det räcker med att någon lånar tar tangentbordet på jobbet, för att kanske skriva fem ord eller visa något, och så blir jag lite nojjig i smyg.
a: Haha. Samma här. Jag hatar när någon ska visa mig något och tar över mus och tangentbord. Mitt, mitt, mitt!
Näe, fan, jag blir skitstörd om nån sitter vid mitt bord. Nån måndag när jag kom tillbaka hade nån suttit här och saker var liksom flyttade på, om än bara lite, och det stör mig som fan, och nu när min kollega ska på semster ska jag jobba med nån annan som ville sitta på min plats för att inte bli störd. Yeah right att hon får. det här är MIN PLATS, stick och brinn. och nu är jag nojjig och tömmer internetadresserna varje eftermiddag för att de inte ska kolla vart jag varit inne.
Vandrarvild: Usch ja, man har ju allt i sin dator. Och resten på skrivbordet…