moisthlm

Punktering och frågan för dagen

2008-11-27 · 29 kommentarer

Det borde ha varit en otroligt dålig idé. Att träffa någon man tyckt om lite för mycket. Velat ha lite för länge. Varit utan nästan jämt. Så visade sig dock inte vara fallet. Det var lite som att sticka in en desinficerad nål i en blåsa. Gör man det bara ur rätt vinkel skrynklas blåsan ihop sig som hade den aldrig funnits. Ett litet plåster på så är det snart bara lite torrt skinn som återstår och mjuk rosa hud där inunder. Har man otur kanske man behöver tömma mer än en gång, men sen är det över. Spänningen och värken är borta.

Nu önskar jag bara att jag lyckas resa mig ur askan som den beryktade Fenix. Inte fastnar i något som inte längre finns bara för att det är enklare än att sträva framåt, gå vidare. Inte fästa blicken i marken för att horisonten verkar så skrämmande långt borta. Inte stanna hemma av rädsla för vad som kan finnas där ute. Eller värre, det som inte finns.

Nog om det. Jag har gått vidare. Det känns i alla fall så.

Till dagens fråga

Kategorier: Vanligt strunt
Taggad: , , , , , , ,

29 svar so far ↓

  • Bonde // 2008-11-27 vid 12:32:03 | Svara

    Det fanns ingen vet ej knapp så jag väljer att ta ställning i kommentarsfältet. Dessutom vill jag skicka en fråga. Vad vill du få ut av internetdejtandet?

  • moisthlm // 2008-11-27 vid 13:20:18 | Svara

    Bonde: Minimal förnedring. Typ. Känns som att jag varit singel lite väl länge nu. Å andra sidan känns nätdejting inte direkt som min grej. Jag är tillräckligt cynisk och bitter redan.

  • Bonde // 2008-11-27 vid 13:44:52 | Svara

    Just därför jag ställer frågan. Jag har inte föreställt mig att du är långvarigt intresserad av snubbar som käkar proteinpulver och lägger ut magrutorna på nätet, och tror att litteratur är samma sak ( best case scenario) som talböcker.

  • vandrarvild // 2008-11-27 vid 13:50:42 | Svara

    Fördelen med att prata med folk på internet är att man dels lär känna varandra innan man ses, och att man kanske vågar beröra frågor som knappast är frågor som man tar upp på en dejt med en okänd.

    Gå på magkänslan. Det finns ju faktiskt en hel del knäppisar och wannabe-playboys och illusioner där ute och vem orkar med sånt.

    PLUS att du kan vara dig själv, utan det bittra och cyniska, och sluta gömma dig bakom bloggalias eller ”jag är tjejen som känner din kompis”, för sånt bagage har man ju nog att släpa på ändå.

    Jag brukade alltid skriva en lapp hemma innan jag skulle träffa en internetkompis.Med vad jag visste om dem, telefonnummer och sånt. Ifall att.

  • saknarnick // 2008-11-27 vid 18:41:27 | Svara

    Det borde väl vara mindre farligt än att låta någon man inte känt mer än någon timma följa med hem från krogen eller att ha bortamatch. Du kan ju lära känna dejten ett tag på nätet innan du träffar honom irl. Varför tvekar du?

    Missade du Kathleen Edwards på Debases i tisdags?

  • Doris och Rita // 2008-11-27 vid 23:57:32 | Svara

    Det finns en risk att man blir ännu mer cynisk och bitter, jag blev det. Men så har jag nog inte heller gått vidare.

  • a // 2008-11-28 vid 16:30:35 | Svara

    –>

  • eff // 2008-11-28 vid 20:07:17 | Svara

    Tänk om man haft lite mer självförtroende här nu. Synd.

  • Matte // 2008-11-28 vid 20:51:39 | Svara

    Jag svarar självklart ja på frågan. Jag träffade min nuvarande flickvän, mamman till två (snart tre) av mina barn via en dejtingsajt. Så okej att det finns många miffon där men det finns det ju överallt. Släpp fördomarna, det finns faktiskt vettiga människor på dejtingsajter (vilket otroligt jobbigt försvenskat engelskt ord) och det går att screena bort den värsta skiten ganska enkelt. You go girl!

  • Madison // 2008-11-29 vid 0:51:34 | Svara

    Hmm…well, jag träffade min tjej via bloggen! Nu bor hon hos mig och det är galet bra och vi åt ploppkaka ikväll…

    Jag röstar ja alltså, prova allt. Bara det inte känns knas.

    Kram påre.

  • knivtid // 2008-11-29 vid 19:21:40 | Svara

    självklart. vad skulle du förlora på det??
    att träffa någon via ord är väldigt personligt. jag är övertygad om att du kommer ändra uppfattning rätt snart om du testar.
    lycka till.

  • nyskild // 2008-11-30 vid 18:54:21 | Svara

    Matte: Vilken dejtingsajt då? De jag varit på verkar alla bara vara ute efter sex.

  • vakna // 2008-12-01 vid 18:17:11 | Svara

    Det här har ingenting att göra med vad du skriver.. men jag behöver berätta det här ihopp om förslag på tillvägagångssätt när det gäller kurering.

    Någon gång i tiden brukade jag nynna broder jakob för mig själv, fast med andra texter… och så kom jag – för ett ganska bra tag sen – på att ”mo i stockholm” passar helt sjukt bra istället för broder jakob. Först tyckte jag det var lite roligt men nu börjar det gå till överdrift och jag kan inte sluta. Det är dumt. Jättedumt. Folk ser så konstigt på mig på tunnelbanan… och i affären… och på jobbet…

    Vad göra?
    Snälla?

  • A- // 2008-12-01 vid 21:12:57 | Svara

    Heja Moi! Inte är du rädd för det.

    Fast jag har nog funderat på det också. Min mamma har det definitivt. Måste nog lova henne att fundera på det till nyårslöfte. Annars så blir hon så ledsen.

    Men på riktigt så tror jag inte att det är värre än krogen. Skillnaden är nog bara att man är helt nykter och ser om det finns något där tidigare än man skulle gjort på krogen.

    Så jag tror du ska det ;-)

  • moisthlm // 2008-12-02 vid 10:19:03 | Svara

    Bonde: Jag föreställer mig att det måste finnas andra typer. Till och med på nätet. Och nej. Proteinpulver och magrutor har aldrig varit min kopp te. Men inte ölfulla killar på krogen heller, visar det sig. Och hur gör man då, liksom?

    Vandrarvild: Ja, baggage har jag tillräckligt redan, det ska gudarna veta.

    Saknarnick: Jag är nog egentligen mer rädd för förnedringsfarligt eller bitterhetsfarligt än på riktigt-farligt. Egentligen.

    Doris och Rita: Jo, jag har testat en gång, mycket kort. Blev mest ledsen den gången.

    a: :-)

    eff: Mycket.

    Matte: Jo, med tanke på hur många av mina vänner som internetdejtat vet jag att det finns guld där ute. Jag vet av erfarenhet (har testat en gång, mycket kort) att det nästan är ännu värre än alla puckon. Att det faktiskt finns massa trevliga och normala människor och ändå ingen för mig. Börjar ana att min attityd är den värsta boven.

    Madison: Ploppkaka! Nu är det avgjort! ;-) Kram själv.

    knivtid: Den smula mental hälsa som återtstår innanför min huvudsvål.

    vakna: Jag önskar att jag hade en patentmedicin mot denna åkomma. Tyvärr visar den sig vara oväntat smittsam. Nu är jag också drabbad. Tydligen kan jag dessutom sjunga kano i huvudet. Lycka!

    A: Min mamma också. Fast till och med hon börjar ge upp. För ett par veckor sedan talade hon vänligt om för mig att hon i det närmaste gett upp tanken på att bli mormor och att det nu börjar kännas ganska okej. Snälla mamma.

    Och du har säkert rätt. Fast jag hoppas liksom fortfarande att det ska lösa sig så där okomplicerat när man åker buss eller är på Coop som det gör i filmer. Men med tanke på att jag är snubblande nära 29 år gammal kanske jag borde sluta tro på sagor… Eller skaffa mig ett nyårslöfte.

  • Bonde // 2008-12-02 vid 11:22:00 | Svara

    Bra fråga. Jag ställer samma fråga till mig själv. Det borde inte vara så svårt egentligen med tanke på att vi bor i Europas mest singeltäta stad. Med andra ord utbudet är enormt.

    Å andra sidan söker sig många till storstaden eftersom de vill leva singelliv. Och tycker det här med parlliv kan vänta några år. Det är helt enkelt svårt att hitta någon som det går att välja att ingå en relation med.

    Jag tror att lösningen relationsproblemet, i världens mest singeltäta storstad och ensamma land, inte ligger framför datorn och nätet. Utan snarare att hitta sociala kontakter utanför egna bekantskapskretsen.

    Hitta ett forum som är blandat mellan könen. Som någon sa i auditoriet ”släppa fördomarna”. Det kan vara en god tanke att utveckla i ett större perspektiv än just internetdejting.

  • moisthlm // 2008-12-02 vid 16:23:40 | Svara

    Bonde: Ja, det knepiga är ju den där gemensamma arenan utanför den egna bekantskapskretsen. Och att sen inte bli socialt och känslomässigt paralyserad när tillfälle väl ges. Helt klart ett koncept att utveckla vidare.

  • Bonde // 2008-12-02 vid 17:01:54 | Svara

    Nu ska vi inte måla fan på väggen här =) När vi väl hittat vår sociala arena. Då kör vi på principen -Fake it until we make it.

    Kram

  • eff // 2008-12-02 vid 22:32:25 | Svara

    Hade bjutt ut dig så jävla fort asså.

  • vakna // 2008-12-03 vid 0:23:39 | Svara

    Nu kan jag det också. Fan.

  • a // 2008-12-04 vid 1:10:09 | Svara

    Grattis i snubblande nära förskott, eller på dagen, eller i efterskott! :)

  • moisthlm // 2008-12-08 vid 13:01:39 | Svara

    Bonde: Vi gör så!

    Eff: Du är en fin minoritet F.

    Vakna: Förlåt.

    a: Tack, tack och tack!

  • eff // 2008-12-08 vid 20:33:54 | Svara

    Det har jag faktiskt svårt att tro. Jag känner dig visserligen inte ”på riktigt” men har hittills inte fått någon anledning att tro att du inte är riktigt jävla underbar att ha att göra med för det mesta. På allvar nu.

  • moisthlm // 2008-12-09 vid 0:10:19 | Svara

    Eff: Klart att jag är underbar. Men det betyder inte att någon bjuder ut mig.

  • eff // 2008-12-09 vid 0:14:09 | Svara

    Det gör ju å andra sidan inte jag heller annat än i tanken om vi ska vara ärliga.

  • moisthlm // 2008-12-12 vid 18:22:44 | Svara

    Eff: Exakt.

  • gamla meanpeoplesuck-frida (som säkert både särskrivit och stavat fel, bara för att) // 2008-12-14 vid 0:35:43 | Svara

    alltså såhär:
    nu måste jag få försvara nätdejtingen lite…
    förra sommaren hade jag gått och trånat efter mitt ex i typ två år(!). en natt med många tårar på en mörk bakgata i stan och sms till vän i som då befann sig på andra sidan jordklotet men som ändå svarade på mitt sms på en halv minut bestämde jag mig för att gå vidare. på riktigt. älska riktiga vänner! så för att ta vara på sommaren och faktiskt ha lite kul registrerade jag mig på en sajt som typ alla vännerna redan provat. (för fyllona på krogen och jag talar liksom inte samma språk, vi förstår inte varandra) men JAAAA, det finns sådana som är precis som dom som finns på krogen, som bara vill knulla och visa sina magrutor på internet också. men så finns det också sådana där som vi vill ha. dom speciella. dom som faktiskt kan stava, inte särskriva, som får en att skratta och fjärilarna i magen att flyga (och som förhoppningsvis vill knulla också). faktiskt! jag var sjukt bitter när jag bestämde mig för att prova, och då mest på skoj. nu, (en höst-vinter-vår-sommar-höst-vinter senare) bor vi i samma lägenhet och han får fortfarande fjärilarna i min mage att flyga.
    med mitt långa utlägg vill jag bara säga:
    ge det en chans!

    kram o kärlek till bästa Mo!

Kommentera