Vardag. Kan vara det bästa i ett förhållande. När allt är bra. Att läsa tidningen vid frukostbordet. Vänta på att äggen ska koka färdigt. Borsta håret och möta blick i spegeln. Le.
Och när det inte är bra, det värsta. Trycksvärta på fingrarna. Äggula som är för lös. Eller hård. Tovor. Blick i spegeln som viker undan.
När man lever sin vardag ensam kan det vara svårt att förställa sig något annat än det där första, fina. Vardag som är vackrare för att den är delad. I mitt huvud är det alltid så. Men det är inte alltid så, det vet ju också jag. Och det skrämmer mig (det finns så mycket att vara rädd för). För om jag lyckas hitta det där första. Vad gör jag om det övergår i det där andra? Flyr igen? Rusar tillbaka till ruta ett?
Ibland är det lättare att vara där från början. Ensam. Så behöver man inte bli så jävla besviken av att hamna där igen.
8 svar so far ↓
eff // 2009-03-01 vid 20:32:23 |
Varför skrämmer det?
moisthlm // 2009-03-01 vid 23:24:56 |
eff: Att känna mig misslyckad och övergiven? Gissa.
eff // 2009-03-02 vid 23:07:59 |
är mer intresserad av vem du är än att gissa det ena eller det andra
moisthlm // 2009-03-04 vid 0:13:37 |
eff: Inte så särdeles unik om jag själv får gissa. Är nog rädd för att vara misslyckad och övergiven av ungefär samma skäl som de flesta andra. För att det känns som skit. Att det får mig att känna som att det är allt jag förtjänar. Typ.
eff // 2009-03-04 vid 0:39:31 |
Är det ett misslyckande om livet inte är vaniljsås hela tiden då? Oavsett civilstatus. Vari ligger misslyckandet?
Nej, du är nog inte unik eftersom det finns över sex miljarder människor och de flesta har hår på huvudet och lite varstans, två ben och egna problem. Samtidigt är du ju det, eftersom du är du och ingen annan är det.
Varför skulle du inte vara värd att bli kysst på och tagen på och tänkt på som om någon menade det?
moisthlm // 2009-03-04 vid 11:17:28 |
eff: Nej då. Det behöver inte vara vaniljsås. Men jag har liksom fått för mig att det måste vara svårt för att vara på riktigt. Har man fått för sig att det är fel på en kan det vara knepigt att släppa och gå vidare, även om man vet att det är precis vad man borde göra.
lecknepartners // 2009-03-04 vid 21:31:23 |
Hej, jag har funderat på det här med rädsla och mod.
Tyvärr står rädslan ivägen för många saker i livet.
Det behöver inte vara så.
Läs mer här http://lecknepartners.wordpress.com/2008/12/05/skaffa-dig-mod-och-bli-en-battre-chef/
och här http://lecknepartners.wordpress.com/2009/02/05/att-se-radslan-i-vitogat-ar-en-ledarformaga/
och här
http://lecknepartners.wordpress.com/2009/01/16/hur-bemastrar-du-dina-radslor/
Går fint
Olle
moisthlm // 2009-03-05 vid 0:07:36 |
lecknepartners: Tror tyvärr inte att en kurs är något för mig. Men någon kanske går att rädda med lite klassisk bloggspamning. God jaktlycka!