Nedräkningen har börjat

Jag promenerade i regnet till jobbet imorse. Drog åt luvan om mitt nytorkade hår och andades djupa andetag av svalfuktig luft. Lät fötterna smattra längs Götgatan, förbi Slussen och sedan genom ett tyst Gamla stan mot City, alltmedan luggen formades till droppande testar i pannan. Vattnet i ansiktet kändes friskt. Renande, om jag trott att vatten kunde räcka. Med en syndigt dyr frukostsmörgås i handen drog jag upp den tunga porten, tog hissen upp och sen trappan. Nu är jag på jobbet, där tiden har stannat i det kalla lysrörsljuset. Klockan går långsammare här än på någon annan plats. Suckar fram varje minut med möda. Vet att jag vill hem. Att det ska gå en månad så att jag är fri. Gå vidare mot nya äventyr, brukar man säga. Så känner jag faktiskt lite. Att äventyren här är slut. Att den här delen av mitt liv är slut. Att jag vill att något nytt ska ta sin början.