I tusen bitar

Det är vidrigt, det är vidrigt, att de varit där, att de överlevt. Det gör ont i mig att se. Att tänka på. Deras lidande. Inte för att förminska annat lidande, utan för att jag vet att det är ett lidande i lönndom. För att de sågs förtjäna det. Har burit det tyst för att det är sant. Så som vi alla förtjänar lidande för våra dumheter. Vissa större än andra.

Stad i ljus, stad i grus, stad i tusen bitar. Skam att bära i smyg. Att dela från en dotter till en annan. Annars omöjlig att mäkta med. Fortfarande.