Nu faller löven som vi log inunder. Vår sommar blev höst. Tog slut. Gick över. Övergick i något annat. Något ensammare. Som grenen kal. Som kylig vind.
Nu faller löven som vi log inunder
2009-11-09 · 3 kommentarer
Kategorier: Vanligt strunt
Taggad: höst, kärlek, minnen, poesi, stockholm
3 svar so far ↓
Hur Ska Jag Gå Hem När Allt Är Så Här? // 2009-11-10 vid 1:10:27 |
Och kvar är alla minnen. Av vad som varit. Och kunde ha varit. Jag hatar det. Men det är vackert.
Oj // 2009-11-15 vid 21:58:26 |
vackert så.
moisthlm // 2009-11-20 vid 0:44:19 |
Ja, vackrast är alltid det som aldrig blev. Svärtan. Fast det är ju inte i den man vill leva.