I en annan värld

Jag gick in på mitt bankkonto och upptäckte till min förvåning att det skvalpade runt en oväntad halvmille där. Tyvärr tillhör den banken mer än mig. Jag satt och tittade på siffrorna en liten stund innan jag ringde till dem och bad dem plocka bort den. Snart ser det ut som vanligt där igen. Men det var lite trevligt att, för en kort stund, känna sig lite förmögen.

And the beat goes on

Den här senaste dryga veckan, sedan jag gick på den där visningen, vann budgivning och skrev på papper, har både krupit och virvlande skuttat fram i en mullrande turbulent virvel. Det har skaffats lån och mäklare. Skrubbats, piffats och fotats. Svurits, mätts och ångestsnyftats. Okej, det där sista hittade jag på. Att gråta är ungefär det enda jag inte ägnat mig åt och nu på morgonen har jag varit på banken och lämnat in papper som ska göra att en nätt summa pengar rings över till mäklarens konto lagom till lunch. Till följd av detta har ungefär 30 % av min stress och ångest lämnat min kropp. Återstående 70 % lär jag få leva med till början av oktober, då jag får reda på hur väl visning och försäljning faller ut.

Nu ska jag försöka arbeta mig igenom någon av de högar som ackumulerat sig på mitt bord den senaste tiden, innan jag beger mig iväg på troligtvis mardrömslik tillställning med hundratals gråa byråkrater. Tråk!

I övrigt är allt toppen

Banker är onda, onda organisationer som profiterar på små människor som jag, helt utan omtanke för svaga nerver och ett hjärta som tycker att alla summor över miljonen är för stora för att riktigt förstå hur stora. Jag hatar banker. I alla fall i dag. Min lägenhet däremot, den jag bor i nu alltså, hatar jag däremot inte. Just nu gillar jag den faktiskt ganska rejält mycket. Den är nystädad och fin och stor och jag kommer att sakna den. Och så har jag grav ångest över att jag kanske inte kommer att lyckas få den såld på jättelänge och att jag nästan inte kommer att få något för den och att jag kommer att bli pank och bankrutt och förlora jobbet och båda lägenheterna och bli misslyckad och tvingas flytta hem till mamma och alltså vilja dö och säkert också dö till slut. En bruten människa. Med brunt hår som hon inte riktigt lär sig att gilla. Ungefär så. I övrigt är allt toppen!