Nedräkningen har börjat

Jag promenerade i regnet till jobbet imorse. Drog åt luvan om mitt nytorkade hår och andades djupa andetag av svalfuktig luft. Lät fötterna smattra längs Götgatan, förbi Slussen och sedan genom ett tyst Gamla stan mot City, alltmedan luggen formades till droppande testar i pannan. Vattnet i ansiktet kändes friskt. Renande, om jag trott att vatten kunde räcka. Med en syndigt dyr frukostsmörgås i handen drog jag upp den tunga porten, tog hissen upp och sen trappan. Nu är jag på jobbet, där tiden har stannat i det kalla lysrörsljuset. Klockan går långsammare här än på någon annan plats. Suckar fram varje minut med möda. Vet att jag vill hem. Att det ska gå en månad så att jag är fri. Gå vidare mot nya äventyr, brukar man säga. Så känner jag faktiskt lite. Att äventyren här är slut. Att den här delen av mitt liv är slut. Att jag vill att något nytt ska ta sin början.

Frukostfantasier

Nu snöar det igen. Små duniga flingor som nästan inte syns om man inte anstränger sig. Som om någon stod på taket med en behållare talk och skakade. I morse var det svårt att gå upp igen, en effekt av att det i går var svårt att komma i säng. Jag äro som en repig skiva, det är jag allt. Tänkte på förresten, i natt när jag låg i sängen och inte kunde sova, att jag saknar att äta riktig frukost. Alltså när man sitter ner tillsammans med någon annan och ler över ett bord och läser tidningen. Sådan frukost är bättre än alla andra måltider och är på intet sätt utbytbar mot den ostmacka eller skål gröt jag nu får framför datorn på jobbet. Inte ens i närheten. Kanske skulle det vara lite lättare att komma upp då, om allt som väntade inte var ett kallt golv mot bara fötter. Får satsa på att skippa Seinfeld, CSI och Cheers istället.

Och kanske lite mer

Det verkar som att jag ska träffa honom igen imorgon. Fika heter det, ligga antar jag att det innebär. Jag är tjock och ur form just nu, så det känns inte helt strålande, minst sagt. Har inte mått så bra, om ni förstår, och naken är inte mitt favorittillstånd för tillfället.

Å andra sidan kan jag inte tänka mig någon jag hellre vill spendera en kväll med. Eller en natt, om jag har tur. Jag har saknat honom. Så. Jävla. Mycket. Saknar hans skratt. Hans doft. Hans ögon. Huden. De blonda hårstråna på hans kropp. Eller att stå i köket tillsammans på morgonen och göra frukost. Fan, fan, fan så osunt det här är. Men jag kan inte hjälpa det. Jag är ju forftarande kär och det finns ingen annan i närheten som kan få mig på bättre tankar.

Så imorgon verkar det bli fika. Och kanske lite mer.