Supa, röka och knulla

Tiden tar spå hoppsasteg framåt just nu för mig. Inget, inget och så Skutt! Jag gör inte så mycket, egentligen. Jobbar, träffar vänner, hänger i barer. Typ sånt. Jag vet inte vad det där lite mer skulle innebära. Vet bara att inget riktigt känns riktigt. Som att någon växlar mellan att trycka på paus och fast forward. Inte så schysst spelat.

Kanske har det att göra med att allt jag gör just nu känns så jävla välordnat och vuxet. De typ respekterar mig på jobbet. Jag sitter i ledningsgruppsmöten, nickar förstående när folk ventilerar sina problem och filar på strategier och policies. Och när jag sitter där och bestämmer över andra, är allt jag egentligen känner för att supa, röka och knulla. Men det gör jag inte. Istället svänger jag förbi Chanel efter jobbet. Inget piffar ju upp tanter som läppstift, luktegott och handväskor.

Upp, upp, upp

I går kväll. Jag är mycket nöjd! Vid vattnet i Sjöstaden med Skräpclown och Kunk med öl i näven och Katarina i blick. Sen färjan hem. Perfekt avslut på en riktigt bra helg. Otroligt nog vaknade jag dessutom redan klockan sex, utvilad (!) och inte överdrivet packad. En promenad till jobbet på det och jag satt här redan innan klockan slagit sju. Jag tror att den här veckan kommer att bli helt galet bra.

Förfest, efterfest och en Long-Island ice-tea

Jag är väldigt, väldigt trött i dag. Surrar i huvudet och klipper i ögonlocken-trött. Mot alla odds är det inte helgens dekadans som satt sina spår, utan att jag av någon idiotisk anledning stannade uppe hela natten och kollade på Oscarsgalan. Så går det när man är avståndsförälskad i Kate Winslet. Då fattas dåliga beslut. Nåväl. Jag fick ju lite drygt en timmes sömn i alla fall, plus ett par minuter i en reklampaus. Så stärkande.

I övrigt har jag haft en både sjukt trevlig och sjukt udda helg. Fredagen spenderades först på förfest i Solna och sedan, otroligt otippat, på Garbo i Sumpan, a.k.a. The twilight zone. Konstiga stretchtoppar, tribaltatueringar, klarrosa skjortor och drinkar med Sprite-bas. Och Samantha Fox. Jupp, den gamla 80-talsikonen och pojkidolen uppträdde inför en extatisk (och aspackad) publik. Otroligt otippat och väldigt märkligt. Så märkligt, faktiskt, att jag kände mig tvungen att ta udden av det hela med vad som bäst beskrivs som kopiösa mängder alkohol. Ett par timmar efter midnatt halkade jag in en taxi och sedan hemåt. Jag bad chauffören stanna vid 7Eleven för ett ciggstopp. Promenaden därifrån, som vanligtvis tar 2-3 minuter, klockades denna natt på hela 15 minuter. Long-Island ice-tea i fotsulorna kan ge oväntad effekt. För att inte tala om underliga bildsekvenser i mobilen…

När jag så vaknade i lördags var jag oväntat lite sliten. Ett par timmar i horisontalläge med apelsinjuice framför tvn och jag var som en ny människa. Tur för mig, eftersom en viss David stod bakom skivspelaren på Nada. Det var alltså bara att dra på klackarna igen och trippa genom snöyran mot gott sällskap och ett par öl. Ett antal timmar, och åtskilliga snöcentimetrar senare, bar det åter av hemåt, denna gång med en liten klunga ganska trötta efterfestare i släptåg. Sen tummel i säng och ett par timmar sömn och därefter ännu en dag på soffan. En ganska perfekt helg, med andra ord. Förutom det där med att jag bara sovit en dryg timme i natt.

Kan man knulla ut kärleken ur kroppen?

Kan man knulla ut kärleken ur kroppen? Gnugga bort stämpeln han lämnat på ens själ genom att vara med någon annan? Att jag gick ut efter festen i lördags var av det explicita skälet att dra hem någon att ligga med. Jag betalade inträdet, köpte en öl och ställde mig och väntade på någon att gå hem med. Det tog väl någon halvtimme innan jag hämtade ut jackan igen. Den biten var enkel, men jag är fortfarande inte säker på att min plan funkade.

Att jag inte längre är kär har jag skrivit förut. Jag tror fortfarande att det är sant. Det betyder emellertid inte att jag känner mig som något annat än hans. Det gör jag inte. Det är som att jag måste ersätta minnet av hans doft och känslan av hans hud under min med något annat. Någon annan.

Min kropp är fortfarande programmerad att längta efter honom. Att återuppleva det han gav. Det finns ett glapp mellan min tanke och min kropp. Jag kan fortfarande vakna med ett leende för att jag tror att han ligger bredvid. Under natten har ett bleknat minne töjts till en dröm verkligare än någon verklighet. Det är vad jag inte kommer bort ifrån. Vad jag hade önskat kunna radera ut.

Men nu när jag blundar är det fortfarande hans läppar jag snuddar vid med minnet, inga andra. Jag vill att det ska ta slut när det är slut. Jag vill ha bort honom ur mina porer. Men jag vet inte om jag kan jaga i natten längre och fortfarande känna mig som jag. Om det är den jag fortfarande är, eller om jag blivit någon annan på vägen. Inte hans, men heller inte min egen. Något annat i väntan på någon annan. Att knulla in kärleken i kroppen med.

Skräptv

Jag har inte haft någon tv på tre år, knappt tittat på MTV på minst lika länge. Och när jag av någon anledning då knappar in den kanalen visas det bissarrt nog ett avsnitt av My super sweet sixteen som jag redan sett. När är något oklart, förmodligen någon gång när jag varit sjuk och legat och degat hemma hos mamma. Men är det inte typiskt MTV? Skit man aldrig tittar på, och när man tittar på det har man redan sett det. Nu skola jag bada sedan öla.