Hon och jag

Hon sa, jag kommer aldrig få någon lika bra igen. Han duschade varje gång vi varit ute, innan vi gick och la oss. Från och med nu kommer allt annat alltid vara lite sämre. Och jag tänkte att vi prioriterar väldigt olika. Hon och jag. I våra relationer.

Leker livet

Relationer. Hur bra det än är dyker de där tillfällena upp när jag känner mig snärjd av en stereotyp bild. Som en tvångströja. Myter odlade över tid och i populärkultur. Vi delar ord och plötsligt slutar jag vara jag. Blir den där bilden. Tvingas in i en roll. Känner mig tvingad.

Påminner. Mamma. Påminner igen. Gnällkärring. Frågar om vi ska ses. Flickvännen (den är okej). Frågar igen. Psykot (mindre okej).

Jag har aldrig varit kille, så jag vet inte hur det är för er. Men för mig känns det så. Som att kliva ur mitt liv i en förställning. Säger replikerna som de brukar sägas. Menar inte ens så, men det känns som att det är så det låter. Så jag tolkar det som att det är så det tolkas.

Och så går det runt. Runt och runt. Ses som sanning eftersom det återupprepas, återupprepas för att det ses som sanning. Du är en roll och jag är en roll. Spelar relation. Leker livet.

Pusch!

I dag har jag drabbats av en distinkt känsla av att jag glömt något. Kanske är det att skriva på bloggen? Det finns tid. Det finns innehåll. Det är inspirationen som tryter. Vet inte om det är semestern eller att jag numera skedar mig genom nätterna och känner mig … nöjd. Mest jämt så där. Kanske behöver jag lite ångest för att skapa och just nu håller ångesten sig borta. Och det är ju bra. Men så många inspirerade inlägg blir det inte. Kortfattat var jag på Debaser i går, åkte hem och kollade på snopptv och åt kakor med den andra skeden, innan vi sa god natt och lite senare god morgon. I dag har jag gjort mest inget alls. Om en stund väntar balkonggrillning hos finaste Christina. Bring your own meat och sprit. Ska bli trevligt. Men nu först en dusch. Pusch!

Insikt

Och det var då det slog mig att hon egentligen är ganska otrevlig.