Tunnelbanetankar 215 – men

Vad hände med det ädla ordet förlåt?

Semestern fortsätter. På det stora hela lysande,  men även en och annan armbåge i ögat. Bokstavligt talat. Fick en sådan hårt inkörd i vänsterögat någon gång under morgonen. Inte med vilje, förutsätter jag (sömntabletter och drömmar var inblandade). Men ändå. Ett annat svar än ”Det var nog inte med flit.” hade absolut  inte skadat när jag uppmärksammade förövaren på det inträffade som vi låg och drog oss i den allt för trånga sängen. ”Nog”, liksom. Din jävla skitstövel. Vad hände med det ädla ordet förlåt?

Pömsigt

Jag är trött. Väldigt, väldigt trött. Vill inte alls vara på jobbet. Vill vara hemma. Sova lite. Mycket. Sova mycket. Det är semesterlunkigt och jag är post helg-seg. Sammantaget innebär detta att jag balanserar på gränsen mellan sömn och vakenhet. Ögonlocken riktigt svider när jag försöker tvinga dem att vara öppna. Önskar att semestern börjat en vecka tidigare och att jag kunnat stanna i sängen imorse. Istället odlar jag påsar under ögonen och räknar minuterna tills jag får gå hem.

När du sover

Jag vill titta på dig när du sover,
Men jag vågar inte,
Om du skulle vakna,
Om du skulle förstå,
Så jag tittar upp i taket,
Och hoppas att det inte är sista gången,
Du sover bredvid mig.