Ideal

Jag är kär i Daniel Sjölin*. Han är min nya idealman. Nu när Jude Law förlorat lystern.

^{* På basis av hans insats i Babel, bör kanske tilläggas.}

Panik x 2

För det första. Kristdemokraten som rasade mot tv- och datorspel i Svt:s Debatt i kväll kan ha varit något av det mest verklighetsfrämmande som någonsin skådats i svensk tv. Snacka om noll kontakt med ungdoms- och populärkultur i modern tid (när jag växte upp på 50-talet fanns det ingen som skulle kommit på tanken att sparka någon i huvudet). För att vara Kristdemokrat pratade han förresten ovanligt lite om föräldraansvaret. Ingenting faktiskt. Bara förbud, förbud, förbud. Och var tog kärnfamiljen vägen? Trodde att det var ett givet kort i varje diskussion och hade varit beredd att satsa pengar på att han skulle dra fram det (ehm) esset ur rockärmen vilken sekund som helst, men där gick jag bet.

In other news har jag återigen fått panik inför Antony & the Johnsons-spelningen på Cirkus på torsdag. Eller snarare biljettsituationen. Kompisen jag rekryterat som sällskap har i dag halvt om halvt hoppat av, vilket gör att jag kan komma att stå med två biljetter och bara en röv. Onödigt! Ensam vill jag då rakt inte gå. Inte heller med min syster, det känns för tragiskt, oavsett hur mycket jag tycker om henne. Samtidigt orkar jag inte riktigt engagera mig för att hitta en ersättare med så kort varsel. Orkar nästan ingenting annat än att gå upp, gå till jobbet, åka hem och sova just nu. Är du någon som jag känner och vill gå? Hojta gärna! Skulle vara så trevligt med sällskap, hur dålig jag än är på att fråga.

Nu ska jag försöka att inte somna i soffan igen, innan det är dags att gå och lägga sig på riktigt. Puss!

Tröttma, gröt och Halal-tv

Tröttheten är gjuten som betong vid mina ögonlock idag. Blytyngder i fransraden som drar ihop ögonen till springor. Jag vet inte riktigt vad som händer med helgerna nuförtiden. Eller veckorna för den delen. De springer fram. Rusar. Sen sitter jag här förvånat och gäspar. Tittar på mina fem mörkblå stolar och önskar att jag önskat måla dem vita som den sjätte. Önskar att spacklet var nedslipat och övermålat. Att det fanns ett draperi. Att det var lite färre dagar kvar till jul, eller att mina semesterdagar var fler. Trött ja. Det är en sammanfattning.

Framåt eftermiddagen igår somnade jag på soffan, vilket så klart resulterade i att jag inte kunde somna när jag sen borde. Av den anledningen satt jag allt för länge kvar framför min månadsgamla tv och tittade på repriser. Halal-tv, bland annat. Jag har läst mycket om detta program, men inte sett mer än ett par minuter tidigare. Det senaste avsnittet, om den sexuella revolutionen, var utmanande dåligt och oreflekterat. Jag påminns allt för mycket om ett grupparbete från högstadiet för att motivera en plats i SVT:s tablå. Bara en massa personligt tyckande. Intervjuer som bekräftar mer än belyser, söker stöd för det man redan tror, tycker eller känner att man vet och källkritik nära nog noll.

Självklart att sådant provocerar, men inte på rätt sätt. Jag känner mig fördummad och lite upprörd snarare än upplyst. Och det allra värsta är att idén i grunden är god. Det är utförandet som gör det ointressant och tandlöst som samhällskritik. Sådant irriterar. En god idé punkterad av taffligt utförande. Inget ovanligt. Bara den här gången ovanligt tydligt. Och dåligt.

Nu ska jag äta risgrynsgröt. Och försöka hålla ögonen öppna.